Hälsa & Ohälsa

Att Helga vilodagen

Detta är nr 7 av 7 gästblogginlägg som jag skriver för Alingsås Tidningen under vecka 6 och som även publiceras här på bloggen i kategorin Hälsa & Ohälsa.

 

Att Helga vilodagen

Bibeln berättar hur Gud vilade från sitt arbete med skapelsen den sista, sjunde, dagen i skapelseveckan. Likaså tror jag vi människor behöver vila från arbetsveckan. Vi behöver återhämtning till kropp, själ och ande. Söndagar är min favoritdag i veckan. Det är dagar jag känner mig själv som närmast, just för att jag tillåter återhämtning och vila. Jag hittar liksom mitt inre lugn igen efter att ha producerat hela veckan innan.

Att helga vilodagen innebär för mig att se på mitt verk (veckans arbete) och vara nöjd över vad jag åstadkommit. Vissa saker blev som jag tänkt mig, andra faktiskt bättre än väntat. Men så finns det även det där som inte gick som planerat och som jag bara måste få lämna och tänka att detta är en del av livet.

Nu har vi kommit till sista dagen för mig att få dela några glimtar ur mitt liv. Tack för att du följt med under veckan! Jag vill avsluta med en sång som sjöngs på en släktings begravning för några år sedan och som står mig väldigt nära hjärtat!

Var rädda om er!

 

Fattig Bonddräng

Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå.
Dagar går och kommer, medan jag knogar på.
Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär.
Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär.

Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus.
Och när lörda’n kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss.
Vila hos en flicka vill jag också, förstås.

Sen, så kommer sönda’n, och då vill våran präst,
att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest.
Prästen kan väl sova hela måndagen men,
för en fattig bonddräng, börjar knoget igen.

Så går hela veckan, alla dagar och år.
Jag går med min lie, och jag plöjer och sår.
Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö.
Harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö.

Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port.
Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås.

Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när.

Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud.
Och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut.

Astrid Lindgren

Kommentera