Hälsa & Ohälsa

Utmattning- en folkhälsosjukdom!

Utmattning- en folkhälsosjukdom!

 

 

Jag har funderat länge om och hur mycket jag ska dela med mig av det som drabbat mig, nämligen utmattningssyndrom. Som många andra trodde jag aldrig jag själv skulle drabbas. Jag kunde se andra, de hårt arbetande karriäristerna runt omkring mig stånga huvudet mot väggen, men aldrig skulle väl jag hamna där.

 

Som trebarnsmor, husägare och med heltidsstudier förutom ett ”vanligt” jobb, märkte jag sakta men säkert att kroppen sa ifrån. Hur kunde det gå så långt? Varför satte jag inte ned foten tidigare och räddade mig från undergång? Bra frågor men inga enkla svar!

Minns att jag i våras allt oftare fick migränanfall. Dessa har jag varit förskonad ifrån länge! Jag hade ofta även vanlig huvudvärk. Märkte att jag slutade ta tid till träning, jag som älskar att springa! Som ett brev på posten (hm, inte postnord då!) började övervikten komma smygande. Med detta i medvetandet började jag alltmer äta fel. Jag åt mycket pasta, godis och drack hinkvis med kaffe för att ens orka gå till jobbet på morgonen. Redan här kände jag att något var fel men tänkte att bara jag står ut till sommaren tar mina studier uppehåll och då behöver jag bara jobba. Så fel jag hade!

Till detta skall tilläggas att jag under vintern även publicerade min första bok, Fötternas Bekännelse och denna hade jag skrivit på under året som gått. Visst var jag överlycklig när den trycktes och kom ut men jag kände hur slutkörd jag var. Trots detta fortsatte jag!

Äntligen hade jag kommit in på min drömutbildning, något jag längtat efter och drömt om i flera år. Jag skulle läsa Svenska kyrkans diakonutbildning på halvfart i Uppsala. Jag var så lycklig och tacksam! För att komma ända dit hade jag läst upp mina gymnasiebetyg, pluggat till sociolog/beteendevetare på högskolan och gått kyrkans grundutbildning i Hjo samt alla dessa MSS kurser som var obligatoriska. Jag vågade inte dra ned på tempot, jag var rädd att inte orka bli färdig och nu sitter jag precis i denna sits där jag inte orkar mer.

Utmattningen började egentligen tidigare. Kroppen sa ifrån; hade värk till och från men skyllde på felbelastning i jobbet eller på åldern (fast jag bara är 41). Med två tonårsbarn med hormonsvängningar utan dess like och en trotsig kille på tre år var det som att falla utför ett stup…fanns ingen botten.

Efter veckor av eskalerande trötthet, glömska och nedstämdhet ringde jag Närhälsan hemmavid och sa att jag måste träffa en läkare för jag håller på att gå in i väggen. Detta samtal var så svårt. Så förnedrande att erkänna mig besegrad av alla måsten men samtidigt så befriande. Jag blev sjukskriven med stränga order att inte göra någonting…eller att endast göra lustfyllda saker, som att sova!

Jag var sjukskriven ett par veckor och började arbetsträna i somras. Nu jobbar jag heltid, har tagit studieuppehåll och lär mig säga nej! Än är jag inte frisk, är fortfarande trött och har glömmer saker, men det har blivit bättre. Framtiden vet jag inget om! Försöker ta det som det kommer. Satsar på bloggandet  och har startat upp både Youtubekanal, Facebook  och Instagram.

Numera är jag försiktigare, både med vad jag lovar göra men också vad gäller träning och mat. Jag promenerar mycket och äter mer hälsosamt. Var rädda om er, det man inte tror kan hända en själv händer…..


 

I have thought long and how much I’ll share with you what happened to me, namely fatigue syndrome. Like many others, I never thought I myself would suffer. I could see the others, the hardworking careerists around me butt heads against the wall, but never well I end up there.

As a mother of three, homeowners, and with full-time studies in addition to a ”regular” job, I realized slowly but surely the body said no. How could it go so far? Why did I not put my foot down earlier and saved me from destruction? Good questions but no easy answers!

Remember last spring increasingly got migraines. These, I have been spared from a long time! I had often common headache. Noticed that I ended up taking the time to exercise, I love to run! As a letter in the mail  (not PostNord!) Started the weight come creeping. With this in mind, I started eating more and more wrong. I ate a lot of pasta, sweets and drank buckets of coffee to cope even go to work in the morning. Even here I felt that something was wrong but I thought that I just stands out to summer when my study break and then I just need to work. How wrong I was!

To this should be added that during the Winter I even published my first book, Confessions of the feet, and that I had written in the past year. Sure, I was overjoyed when it was printed and came out, but I knew how exhausted I was. Despite this, I didn`t stop!

At last I had come in to my dream education, something I longed for and dreamed about for years. I’d read Swedish Church Deacon training at half-time in Uppsala. I was so happy and grateful! To get all the way there, I had read up my high school grades, studied the sociologist / behavioral scientist at the university and joined the church’s education in Hjo and all these MSS courses were mandatory. I dared not to reduce the pace, I was afraid not to hurricane be finished and now I’m just in this seat where I can not do more.

Exhaustion actually started earlier. The body said no; had pain on and off but blamed overloading of work or age (though I’m only 41). With two teenagers with hormone fluctuations without equal and a defiant boy of three years, it was like falling off a cliff … there was no bottom.

After weeks of escalating fatigue, forgetfulness and depression I called my doctor at home and said that I must see a doctor ; I’m about to go into the wall. This conversation was so hard. How humiliating to admit my defeat of all must yet so liberating. I was sick with strict orders to do nothing … or to only do enjoyable things, like sleep!

I was sick a couple of weeks and began to work training this summer. Now I work full time, have a study break and learn to say no! Still, I’m not healthy, is still tired and forget things, but it has gotten better. The future, I know nothing about! Trying to take it as it comes. Focus on blogging and have booted both Youtube channel, Facebook and Instagram.

Now I am more careful, both with what I promise to do but also when it comes to training and food. I walk a lot and eat more healthly. Take care of you, that you do not believe could happen to you happen …..

 

Följ mig gärna på Bloglovin!

Kommentera