Allmänt

När det förflutna kommer ikapp

När det förflutna kommer ikapp

…förstår jag min uppväxt

Kanske har du liksom jag haft den där känslan av missunnsamhet. Inte mot andra utan mot mig själv. Att inte låta sig få vara lycklig eller må så där bra som man egentligen gör. Snålheten förvägrar mig att vara lycklig och det är väldigt energikrävande.

Efter att mina föräldrar skilt sig blev jag väldigt känslomässigt beroende av bekräftelse. Under de helger jag var hos min pappa lämnade jag inte hans sida och jag sågs säkert som väldigt efterhängsen. Jag har under hela min uppväxt saknat honom även om vi i början sågs varannan helg och idag har en god relation. Men det påverkar mig fortfarande. Jag bar på en längtan att bli älskad och bekräftad. Vem gör inte det?

Som vuxen har jag nu haft många år att reflektera över min uppväxt och varför jag är som jag är. Jag anklagar ingen och känner ingen bitterhet.  Vad jag upplever är däremot en egen förståelse för mina tillkortakommanden men också varför jag är bra på det jag brinner för. Det är en lång och stundtals smärtsam väg att lära känna sig själv. Vissa lärdomar har jag lärt mig på vägen och kanske kan dom vara till någon hjälp även för dig;

  • ljug aldrig för dig själv
  • förlåt dig själv
  • unna dig kärlek
  • våga säga nej
  • bara du själv är din lyckas smed

 

Som barn behöver man bekräftelse för att mogna och som vuxen behöver vi bekräftelse för att våga vara de vi faktiskt är

 

När det förflutna kommer ikapp!
Vi vill alla bli bekräftade! BILD: Pixabay

När det förflutna kommer ikapp

…blir nuet desto viktigare

Vad gör jag då med all förståelse av min uppväxt? Jag vårdar min erfarenhet ömt och blir mer tillåtande mot mig själv. När vi vågar det förflutna vara en del av vilka vi är vågar vi också älska och förlåta oss själva. Vi är våra egna värsta kritiker! Ingen ställer så höga krav och förväntningar på oss som vi själva! Jag har insett att när jag vågar omfamna mitt förflutna vågar jag ta mig an nuet och framtiden.

Jag behöver försonas med det som varit för att kunna finna glädje och tillfredsställelse i nuet

 

När det förflutna kommer ikapp blir nuet desto viktigare och jag behöver mitt förflutna för att inse det. När jag nu tar emot all min erfarenhet behöver jag skapa plats för det som jag väljer att använda mig utav i framtiden. Jag kan sålla och välja att lämna vissa delar av mitt förflutna där det hör hemma. Andra saker vill jag använda mig utav och dessa vårdar jag ömt i mitt hjärta. Jag tror vi själva måste skapa vår egen lycka och det gör jag bäst genom att skapa nuet sås om jag vill ha det.

Vi måste här och nu bestämma oss för att vi vill vara lyckliga och arbeta på balansen i tillvaron!

 

Hur jobbar du med ditt förflutna? Lämna gärna en kommentar!

Kommentera