Hälsa & Ohälsa

Självmedkänsla ur ett kristet perspektiv

Mindfulness, yoga och självmedkänsla

Idag talar allt fler om mindfulness, yoga och självmedkänsla. Begrepp som tas som allmängiltiga och sunda. Självmedkänsla handlar om att känna medkänsla med sig själv. På engelska används ordet “compassion” och när det riktas mot oss själva;” self-compassion”.

Mindfulness är ett begrepp ifrån buddhismen. Begreppet sägs ha sitt ursprung i det arbete som efterföljare till Buddha gjorde med att utveckla förtjänstfulla karaktärsdrag utifrån olika aspekter av den åttafaldiga vägen, särskilt att fokusera på sinnelag och rätt tänkande samt utveckla meditation.

Självmedkänsla ur ett kristet perspektiv
Mindfulness, yoga och självmedkänsla! BILD: Pixabay

Yoga är ett grundläggande begrepp i indisk filosofi, psykologi och religion och var i äldre indisk tradition beteckning på ett flertal olika fysiska och kontemplativa tekniker. Numera uppträder yoga internationellt i form av tydliga skolor, allt mer uppfattad som en metod för fysisk träning.

Självmedkänsla är ett begrepp som psykologen och forskaren Paul Gilbert har introducerat som en definition baserat på buddistisk tradition att medkänsla handlar om en känslighet inför sitt egna och andras lidande med en djup hängivenhet att försöka avhjälpa detta lidande.

Dessa tankar och kroppsliga/andliga övningar fungerar för många människor. All sund självkännedom och insikt läker oss från insidan och ut och bygger vår hälsa till kropp, själ och ande. Men för mig personligen är det viktigt att ställa mig frågan i det jag utövar- för detta mig närmare Gud?

Självmedkänsla ur ett kristet perspektiv

Jag som kristen skulle hellre vilja tala om självmedkänsla ur ett kristet perspektiv, en självempati där jag ser mig själv så som Gud ser mig. Då jag tror på Gud både som skaparen och livgivaren men också frälsaren vill jag att det är Gud som är den ende Guden i mitt liv. Visst kan jag använda mig av tekniker och olika hjälpmedel såsom spikmatta, löpträning, bastu, spaanläggningar, god mat och meditationer  för att må bra- men det är inte dessa som är det viktigaste i mitt liv.

Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet. Ordspråksboken 4:23

Bibeln lär oss i Ordspråksboken att vi framför allt bör bevara våra hjärtan. Brustna hjärtan kan läkas via musik, balans eller att förlåta sig själv, men framför allt handlar det om att våga vara sann mot sig själv. Att då lära känna sig själv och vem man är tillhör en av de viktigaste arbetena vi kan företa oss. För mig som kristen bör jag då lära känna mig såsom Gud känner mig; med kärlek, empati och förlåtelse.

Jag behöver förlåta mig själv och acceptera mina tillkortakommanden, först då kan jag bli hel. I Guds ögon är jag så älskad och så värdefull att inga brister i världen borde få mig att tvivla. Den viktigaste symbolen för mig är korset. Denna ganska enkla formation står för den största gåvan mänskligheten har fått. Kärlek över alla gränser och nåd som övergår allt förnuft.

Självmedkänsla ur ett kristet perspektiv
Självmedkänsla ur ett kristet perspektiv. BILD: Pixabay

För detta mig närmare Gud?

Jag tänker ofta på hur trasig vi människor känner oss när vi desperata letar efter balans och något som håller ihop tillvaron. Vi har liksom i vårt moderna välfärdssamhälle tappat bort vår tro på DEN som faktiskt bär oss. Istället för att alltid fråga oss själva vad vi gör för fel eller vad vi borde göra istället kan vi lyfta blicken mot honom som går före. I all min brustenhet och i all min förtvivlan finns ett litet frö av tro, en strimma hopp om att jag inte är ensam.

Istället för att fokusera på speciella tekniker såsom yoga eller att sitta i lotusställning vill jag rikta min uppmärksamhet och mitt hjärta mot honom som är själva källan i mitt liv. Som företagare ställer jag mig ofta frågor när jag bestämmer min inriktning;

  • hjälper det jag gör människor närmare Gud eller bort ifrån honom?
  • återfinner/uppbygger människan sin hälsa till kropp, själ och ande?
  • är jag en god medmänniska och ett föredöme i det jag gör?

Frågor som hjälper mig ta ställning för eller emot vissa saker.

Hur tänker du när du försöker finna balansen i livet? Vilka frågor är viktiga för dig?

2 thoughts on “Självmedkänsla ur ett kristet perspektiv

  1. Intressanta tankar! Jag har oxå funderat mycket över yoga o mindfulness! Jag tänker att det kan vara en slags ersättning när man inte lärt sig be!
    För att det finns en gudslängtan i oss alla

    1. Ja att lära sig be kan behöva övning…fast jag tänker också att detta är något som vår ande redan kan…..man behöver ju inte alltid be med ord…det är ju detta som är så fantastiskt: man behöver inte be enligt vissa regler..bönen är ju egentligen hjärtats samtal med Gud….

Kommentera