Allmänt,  Hälsa & Ohälsa

Att ständigt vara på väg-mot ett inte ännu

Många är vi som omges av människor som likställer resultat med framgång. Där högsta betyg är lika med ett bekräftande av värde. Många är vi som gått på resultatens bekräftelse på vår duglighet och framgång. Jag själv har varit där. 

Jag hade inte högsta betyg i skolan men jag var väl medveten om hur viktigt det verkade vara att man låg på topp och presterade maximalt hela tiden.

Men dessa hårda förväntningar kullkastar många unga människors drömmar. En del klarar av samhällets betyghets andra faller utanför det som anses vara framgångskriterierna. Kraven ökar inte bara i skolan utan även på våra arbetsplatser förväntas vi prestera maximalt. En del orkar leva upp till dessa förväntningar (tills de går i väggen) medan andra har sänkt ribban till en mer uppnåelig nivå. Men hur ska vi då tänka?

Att ständigt vara på väg-mot ett inte ännu

Kan det vara så att vi istället för att fokusera på betyget, resultatet och omdömet borde bedöma processen, strävandet och den individuella arbetsinsatsen- som är väldigt olika från person till person. Vi borde ge alla förutsättningar att kunna prestera 100% av sin egen förmåga, oavsett vilket betyg detta skulle ge på pappret;

  • Att ständigt vara på väg
  • Att våga utvecklas
  • Att våga misslyckas
  • Att våga växa

Att fortsätta utvecklas är att vara på väg mot ett nu men leva i ett inte ännu. Vi måste ge våra unga människor och oss själva chansen att få växa i den takt vi behöver. Att skapa växtrum i skolan, på arbetsplatsen och inom familjen där varje individ får utrymme att leva i inte ännu för att så småningom hamna i nuet.

 

 

Hur tänker du? 

%d bloggare gillar detta: