Allmänt

Att våga stanna upp och lyssna inåt

Kanske är du liksom jag fullt upptagen med att jobba, fostra barn, laga middag och försöka få lite egen tid i vardagen. När dina favoritpoddar och inspirationsbloggare mer gnager på ditt samvete än är just inspiratörer- då bör du våga stanna upp och lyssna inåt.

Idag finns det många Instagramkonton om hälsa att följa och många fina photoredigerade bilder att gilla. Men till slut blir alla yoga positioner inte längre möjliga för mig att efterleva. Alla fitness råd känns ouppnåeliga för mig som trebarnsmamma.

I min vardag finns inga käcka PT som pushar mig att klämma in ytterligare ett dyrt gympass innan salladslunchen. Istället kämpar jag med att orka fortsätta plocka upp legobitar från golvet när sonen lekt färdigt.

Istället för Instagramvänliga Wahlgrens middagar med levande ljus steker jag mina hemmagjorda köttbullar i smör som stänker ned hela spishällen med fett. Min gröna hälsosamma smoothie ser mer ut som om barn lekt Hela Sverige bakar med min blender.

Mina yogapass är när jag för femtioelfte gången halkar på en våt fläck någon i familjen råkat lämna på köksgolvet, och jag går ofrivilligt ned i spagat.

Att våga stanna upp och lyssna inåt

När jag inte orkar stryka kläderna, lägga upp grönsaker i regnbågens alla färger eller hunnit läsa ytterligare en bok om självförverkligande- då måste jag våga stanna upp och lyssna inåt.

Först då hinner jag se tacksamheten i mitt barn ögon för att jag tar mig tiden att vara en närvarande mamma som har tid att lyssna.

När legobitarna som är spridda över hela huset, den våta fläcken på köksgolvet och min smörprickiga spishäll får symbolisera det som faktiskt är det viktiga i livet- att jag inte behöver vara perfekt- det är då jag vågar njuta av min kaosartade vardag.

Tänk att det skulle ta över 42 år för mig att tillåta mig själv att leva mitt liv på mitt egna självvalda sätt. Med leksaker lite här och var, ojämnt rullade köttbullar, yogaträning i tid och otid men med en självrespekt och egenkärlek som grund- då tycker jag mig ändå ha kommit ganska långt.

Jag kan bara göra mitt bästa som mamma, fru, dotter och människa och detta är gott nog!

Tänk om vi kvinnor skulle sluta nedvärdera oss själva och skruva ned kraven vi ställer. Tänk om vi istället skulle våga nöja oss med lite kaos i vardagen, lite spontanitetslek på golvet och ostrukna kläder. Vad skulle hända med vår sönder stressiga tillvaro om vi kunde ta ett steg tillbaka och vara stolta över de mirakler vi utför varje liten dag på hemmaplan?

Kanske skulle vi må lite bättre? Kanske skulle vi kunna slippa blodtrycksmediciner, insomningstabletter och utmattning- kanske skulle vi få ett längre hälsosammare liv med våra barn och barnbarn.

Vågar du stanna upp och lyssna inåt?

 

Kram

 

%d bloggare gillar detta: